Då hamnar vi nu i det där konstiga läget då sommarsäsongen är slut, seriespelet över och eftersäsong, vinterträning och en ny försäsong ligger framför.
Lite som när den där elefanten ”i fem myror” stöter ljuden ifrån sin snabel och säger ”nu är det slut”…

Känns lite vemodigt, solen, skratten och doften av gräs (och plast) byts ut mot mössor, vantar och åkarbrasor.

En ny säsong som för oss kan kännas lite kall och mörk, men samtidigt har vi förstås bättre förutsättningar är någonsin att fortsätta träna med tanke på vår nya konstgräsplan.
Men allt är ju förstås relativt, det vi kallar höstsäsong hade ett fotbollslag från Grönland förmodligen kallat högsommar, och det vi kallar sommarfotboll hade ett lag från Tanzania förmodligen kallat vinter. Så vi gör inte för stor sak av det, lite mörkare blir det i alla fall, och kommer även krävas lite mera kläder. Och tänker vi Grönländsk högsommar så känns allt lite bättre igen!

Innan sommaren så stannade jag till vid en fotbollsplan som nog sett sina bästa år, märklig känsla, jag spelade ibland här när jag var runt 14-15 år. Även om jag själv knappt åldrats sedan dess så har tidens tand varit betydligt hårdare mot denna spelplan. (om jag får säga det själv)
När jag åkte förbi där igen några veckor senare så hade någon barmhärtig bonde slagit gräset och tagit in det som hö.
Tiden går, saker förändras, bonden tycker nog till det bättre…    …men jag kommer fortfarande ihåg bilder utav den senaste matchen jag spelade här. Minns hur jag sköt i stolpen, minns mina lagkamrater fightas, minns skratt och härliga kompisar.

En av många fina saker med ungdomsidrott är just de minnen man har med sig genom åren även efter man slutat. Ibland ploppar de fram, och många utav dem har också varit med och format oss.
Detta år är det tyvärr så att några killar valt att ställa skorna på hyllan, det är förstås väldigt väldigt tråkigt, men vi hoppas att de fått med sig många fantastiska minnen som de kan plocka fram lite då och då, även när de blir gamla som jag.
Vi kommer sakna dem, deras skratt och deras röster, vi kommer sakna deras föräldrar bredvid planen, praten och skratten under match. Idrott är en del av livet, men livet går förstås vidare.

Om några månader är det april igen, vårsolen tittar fram och då hoppas vi att vi är minst lika många killar kvar som vi är just nu.
Ju fler killar, desto mera skratt!

Varför skriver jag nu detta?

-Jo, det var för jag lovade Jens att jag skulle skriva något kort om att nu när höstsäsongen är igång så ber vi er vara lite mer uppmärksamma på kalendern. Träningstider och samlingar kan justeras på kort varsel.

Det blev kanske inte så kort.

Men jag lyckades väl i alla fall få med de flesta av orden som satt fast under tangenterna idag.

Önskar er fortsatt trevlig kväll!
//Mattias